1037. Gammal humor rostar inte heller

På senare tid har svensk TV sänt ovanligt många såväl gamla som nya godbitar av svensk humor.  Senast såg vi programmet om och med Hasse Alfredsson. Det innehöll förstås även flera härliga inslag med både Hasse och Tage.

Tage är borta och Hasse är rätt gammal nu. Ändå skymtade ibland den gamla kluriga humorn fram i intervjun med Hasse. Vid några tillfällen erinrade han sig också gamla skämt, som t.ex. limericken om flickan från Gränna:

                                      Det var en gång en flicka från Gränna                                       
                                         som  sitt stjärthål så kunde spänna
                                         att hon i detta hål
                                         kunde strypa en ål
                                         och även vässa en penna.


                                                                   :-D   (y)  

 
Limerickar, en gammal skön form av humor, är skojiga att sätta ihop. Men det är inte alltid så lätt att hitta ett överraskande slut. Det finns ju heller inte invånare på vilken plats som helst, som är originella nog att platsa i en limericksk poäng.
I byarna i Uppland, där jag växte upp, fanns det dock några som var tacksamma objekt. (kan man väl få tänka sig?)  Så jag har gjort några små försök:

                                 
                                     Jag minns en glad liten flicka i Munga
                                     som jämt hördes joddla och sjunga
                                     tills en dag hon blev tyst
                                     och sa inte ett knyst
                                     - hon råkat slå knut på sin tunga!                                                                

                                          

                                     En förälskad ung man uti Marma
                                     skulle ringa och flickvännen charma.
                                     Med mobil obekant,
                                     eller fingrar som  slant?
                                     Så råka' han brandkåren larma!


                                     En gammal man från Eskesta
                                     på hemkört 
ofta sågs festa,
                                     sa: "turister e trista!"
                                     Och hördes utbrista: 
                                     "Vi bor väl för fan i Eskissta!"

                                     

                                                                   Mvh / Bernt     =-O                                    

1036. "Fyllemånad" igen!

 Jag gillar Bärnarps sätt att fästa mina tankar på papper.  Hans sätt ser trevligare ut på papperet/datorskärmen än om jag skulle försöka själv.  Så jag chansar och ger honom lite gratisreklam på samma gång.

 Nu vet jag inte om någon skulle komma på idén att tala om min ålder speciellt nu i september, risken kanske finns eftersom det var just i september jag började en gång för länge sedan.

Jo men så där kan det kännas, faktiskt! Och det fanns ju födelsedagar som jag uppskattade, särskilt då jag, som barn, ibland fick någon present.
Jag minns inte hur vanligt det var med presenter. Kanske jag förväxlar födelsedagar med julaftnar?

Jag minns t.ex. att mamma brukade baka en "tigerkaka" och att jag och mina två syskon fick stora bitar av den. Till den serverades sockerdricka. Det var mycket noga med att alla tre glasen fylldes till exakt samma höjd med den begärliga drycken! Sockerdricka var inte vanlig på bordet hemma och tigerkaka bakade hon endast i september!
Våra födelsedagar inföll inom en period av tolv dagar i september. Jag undrar om mamma bakade en, två eller tre tigerkakor. Kanske vi fick dela på en kaka vid ett enda tillfälle under  perioden .  .  .?

Såg idag att min bror, som råkar fylla "big 0" i år,  annonserat att han är bortrest och avsäger sig uppvaktning på sin födelsedag. Jag har samma önskan men nöjer mig med att sprida detta önskemål via bloggen! Men hälsa gärna på - vid ett annat tillfälle!


                                                        Mvh  / Bernt     

1035. Grattis 70-åring!

Denna vackra dam flög första gången igår för 70 år sedan, dvs 1 september 1948.

Jag tror att jag köpte det här fotot  och ramade in det någon gång i början av 50-talet. Planet på fotot är helt omålat, har ännu ingen stor bokstav på fenan, inga divisionsfärger, inget landskapsvapen på framkroppen. Sverigesymbolen och siffran  ovanför talar om att planet  har lämnat SAAB:s fabrik, tillhör svenska Flygvapnet och är baserat på F3, Malmslätt. 

Det sista är dock inte sant. Det stod egentligen 13 på fotot, dvs F13 i Norrköping.
Jag hade avslutat min flygutbildning på Ljungbyhed och blivit placerad på F3 i Malmslätt. Där flög vi endast J 28 Vampire tills vi år 1953 fick överta "tunnorna" från F13, som då fick en nyare version. Helt fräckt retuscherade jag därför bort ettan på fotot. Jag tyckte väl att det ju kunde vara så att just det här exemplaret har jag själv flugit på F3, därför ville jag att det skulle synas att det tillhörde min flottilj.

 

Här vet jag att "röd Ludvig" tillhör Första divisionen, F3, därför att jag själv flyger den. (och även om vingen skymmer 3:an på fotot) 

Min första flygning i J 29:an skedde den 23 mars 1953. Jag var 19 år, planet nära 5 år.


Den dagen  flög jag två halvtimmespass. Nu, liksom då vi flög J28 Vampire första gången, flög jag ensam direkt. Då fanns inga skolversioner, inte heller en simulator. Planet fanns bara ensitsigt. Det var en spännande men ändå angenäm bekantskap! Ett annorlunda ljud, man kände en kraftigare motor, satt i en föredömligt redig och snygg kabin, upplevde en annan roderkänsla.
Samtidigt ett plan som ingav en stark känsla av respekt. Vi var vana vid den "snälla och fogliga" J28 Vampire. Vi visste att den här damen ställde större krav på hur vi handskades med henne. De första två passen handlade nog mest om att vi skulle bli bekanta med varandra.

Nu är vi båda pensionerade sen lång tid. Endast ett exemplar av 29:an flyger fortfarande, gör uppvisningar efter 70 år. 
Jag försöker klara datorn, även den med respekt, för att göra blogginlägg då och då, efter nära 85 år.

Se den vackra fågeln i luften:   


                                                            Mvh / Bernt   @-}--   

1034. Städdag

Städdag innebär extra promenad med Lovis. Då dammsugaren kommer igång flyr jag och Lovis. Hon är fortfarande rädd för ljudet.

  

Idag gick vi inte ut i skogen utan höll oss till trottoarerna. Glam och stoj från LM-skolan väckte minnen förstås. Därinne vet jag ju vad som pågår så  här just i den  hektiska skolstarten. Det gäller att planera och att komma igång på ett mjukt och positivt sätt som bäddar för ett bra läsår. En viktig vecka!

 

 

                        Ljuden från skolgården får mig dock inte att längta tillbaka.

  :-) 

Väl hemma igen hör vi att dammsugaren är tyst så Lovis kan gå in. Jag stannar i trädgården en stund. Ett gäng samlas för att spela en boule-match. Klockan är snart 11 och det är liv och rörelse här ute. Jag filmar i stället fiskarna i dammen en stund.

 

 


                                                                         Mvh  / Bernt   :-) 

1033. Alltmer höstlikt

Temperaturen svajar men föredrar fortfarande plustecknet. På eftermiddagen har vi oftast minst 20° och solen är aldrig långt borta. 


Staffans semester är över så varje morgon larmar min telefon kl 0615. Jag sover ofta dåligt men har ändå inte svårt att stiga upp så tidigt.  Vi väntar med frukosten och ger oss av då ett SMS kommer från Staffan: "Åker nu" eller "Går till bilen".
Då vet vi också att han inte har försovit sig och vi kan ge oss av. Vid Koppartorget inväntar vi honom och Lovis och går sen en liten omväg hem så hunden förhoppningsvis hinner göra sina behov för morgonen.
 

    I morse mötte vi för första gången i år höstdimma. Temperatur +6°.  Trots allt är de här tidiga promenaderna uppfriskande, ett bra sätt att börja dagen.


                                                                        Mvh / Bernt    =-O 

  

1032, Nästan "För evigt"

 

En "brevpress" jag köpte någonstans (i London?) på en marknad.
Den väger drygt 1 hg (blyfylld dosa?), är 1,5 cm tjock och har en diameter på dryg 4 cm. Den kan användas  som almanacka under 50 år, 1987-2036.

Översta lagret är en plåt  med sjöfartsbilder och två utskurna hål.

I  det övre hålet kan man läsa ett antal årtal, i  det undre veckodagarnas engelska begynnelsebokstäver.

På det översta lagret syns månadernas namn nedanför årtalen och datum (1-31) 
syns nedanför dagarna.

Kul grej som fungerar även om åskan stoppat alla elapparater och du saknar vägg-almanacka. Men den är jobbig att ha i fickan förstås.


                                                          Mvh  /Bernt   =-O  :-D  

1031. Flera hösttecken

Vi fick en påse egenplockade äpplen häromdagen av en granne. Konstigt nog hittade vi snabbt vår skalmaskin så efter en stunds inkörningsproblem låg ett kilo utan fröhus och skal i kastrull på spisen. 

Det var längesen nu som vi kunde smaka egenkokad mos/sylt. Härligt!

  :-) 

Tog en paus ute i trädgården. Lugnt och stilla - ute ökar blåsten allt mer. Jag tog några foton, sen dags för lite kvällsmat och så V75-koll.

  :-D 

Många växter har blommat över. Nerium har bara ett tiotal blommor kvar. Men några är nyutslagna. som de här som klättrar i trappans räcke nu.

 

   

Det blev till sist några kronor var på V75 som grädde på moset!
                                                                       

  :-D  :-D 


Mvh / Bernt  
 8-) 

1030. Höstkänsla

Bara +6° i morse kl 7 då vi hämtade Lovis. Solen värmde upp dagen, men ändå blev känslan av höst kvar. Vi gjorde en ganska lång promenad igen mitt på dagen. Den kändes iaf lång för mig. Jag blev trött. Tycker att jag allt lättare blir trött numera. Lovis ville också vila mot slutet. Men hon brukar bli pigg igen efter ett par minuters paus. 
Vi vilade  ett par timmar på em innan Staffan hämtade Lovis.

  =-O 

I december 2017 anmälde vi till Riksbyggen att spolningen på vår toalett krånglade. Sen har servicemän varit här tre gånger utan att kunna fixa problemet. Senast blev resultatet att vi nog borde få hjälp av en rörmokare. Han har ännu inte dykt upp.
Idag har jag ringt och frågat efter det besöket. Nu hoppas vi att något händer.

  :-( 

I flera dagar har vi planerat att gå igenom vårt "Vita arkiv" igen. Vi vill göra några ändringar angående hur vi önskar att våra begravningar ska gå till. Det finns ju ett antal möjliga alternativ, bl.a. genom att vi flyttat igen. Om vi tycker det är svårt så blir det förstås ännu svårare för våra barn om de inte har några önskemål från oss. Men ännu har vi inte gjort något åt vårt gamla förslag. Det tar emot på något sätt.  Kanske i morgon .  .  .  ?

 :-\ 

Nu är det strax dags för  lite kvällsmat. Eva har somnat till ett norskt naturprogram på TV:n. Snart tid för Nyheter. Sen vore det skönt att få vila lite till något bra program. 
Det är jäktigt att vara gammal och pensionär. Men något blev ju gjort idag iaf.


                                                   Mvh /  Bernt     O:-) 

1029. Fartfylld Runn-dag igår.

 Klipp ur runndagarna.se


Vädret igår, lördag, kändes som en återgång till normal svensk sensommardag. Vi trotsade blåsten och tog en promenad ner till Runn. Vi visste att racerbåtarna som skulle förgylla "Runndagarna" var på G. Vi hade hört den första båten anlända till Falun ett par dagar tidigare, fast då trodde vi först att det var en lågflygande helikopter som kom över vårt hus. Ett fruktansvärt vrål alltså! Vi bor några hundra meter från Runn, men om vinden ligger fel så störs vi ibland av båtljud. Och det här var inte ett "vanligt" båtljud.

Igår hörde vi dånet då båtarna startade på en rallyslinga på Runn. Olika bryggor skulle besökas under dagen. Vi gick ner till Hälsinggårdsbryggan senare på em. och vi fick vänta några timmar innan monstren kom tillbaka. Till en början var vädret  lite för blåsigt men vinden mojnade och vi fick en härlig dag!


1028. Temperaturen sjönk 10°

"Bara 24° idag. Men vädret växlar. Vi har haft regn och åska, nu skiner solen. De senaste dagarna har vädret varierat ofta. 

 

De öppna takfönsterna över trädgården vittnar om att det är mycket varmt därinne, de mörka cumulusmolnen varnar för ev regnskurar, blåst och kanske åska. Den blå himlen garanterar tyvärr att vi inte kommer att få något ihållande regn. Men inget är säkert numera.

 

Här en liten, liten solros som tydligen hittat tillräckligt med vatten för att gro och växa. Kanske har den insett att risken är stor att den inte kan leva så långe, så det är bäst att blomma och alstra frön så snabbt som möjligt. En liten överlevare i ett sönderbränt landskap.

Själva njuter vi förstås av den svalare luften. Det betyder att vi vågar oss på litet längre promenader, se andra vyer.

 

                         Det här är faktiskt också Runn. Den är större än många tror.

 

                                 Eva har spanat in ett ensamt segel långt därborta.

                                                                                  (Obs! Alla bilder är klickbara!)


                                                                Mvh /Bernt 
 ;-) 

Äldre inlägg