Om

Bloggens tema är "Personligt om min prostatacancer - tankar och händelser."
Bernts cancerbesked kom 2010.

Ett år senare var behandlingen avslutad. Efterkontrollen fungerade en tid men upphörde plötsligt. "Vakum"

Våren 2017 visade ny kontroll metastaser i skelettet. Hormonbehandling under ett år. Bristande info.

December 2018 -  kontroll överförd till annat sjukhus. Positivt PSA-besked och paus i behandlingen

2019  Ny skelettröntgen. Bröststrålning i Gävle.   Ny medicin (hormon-)

2019   Fru Eva får efter en tids utredning beskedet att hon drabbats av Alzheimers sjukdom.
             Bromsmedicin sätts in.

2020   Plötslig flytt tillbaka till Falu lasarett. Ingen info om varför.  Kirurgen startar uppöljningskontroll av PSA.

1161. Väderomslag och TV-inslag

<

Temperaturen har sjunkit ca 10° sen igår. Regnet kom redan i går kväll och fortfarande i morse hade vi lätt regn.  Lovis var inte så förtjust även om hon säkert gladdes åt lite svalare väder. 

 

Idag råder typiskt s.k. kallmasseväder och värmeböljan märks inte av längre. De byiga vindarna som jag längtat efter känns nästan kyliga. Lovis som lidit kanske mest av oss i den senaste veckans solhetta har fått tillbaka sin energi. Jag tog av gammal vana en kort väg idag på förmid-dagspromenaden  men det ville hon inte alls vara med om. Hon vägrade att fortsätta tills jag gav efter och valde en längre väg. Skönt!

                                                                   :-) 

Under det kraftiga regnvädret med åska i går kväll såg vi dokumentären "Att långsamt försvinna" på TV2. (del1). 
En dansk man i 50-årsåldern får diagnosen Alzheimers sjukdom. Jag kände mig i förväg lite rädd för att se dokumentären. Jag var nog mest orolig för hur Eva skulle reagera.
Visst var det en otäck upplevelse att se den, men det gick nättre än väntat. Man hade dragit ut händelseförloppet på något sätt och blandat in hela familjens vanliga vardagsliv så att huvudpersonens sjukdom, inte direkt kom i skymundan, men ändå inte kom att kännas så brutal som befarat.

Eva såg också ut att se filmen med fattning. Vi kände förstås igen oss i den. En del av inslagen i sjukdomsutredningen var exakt desamma som i Evas fall.  Men jag saknade mera av mannens, hustruns och barnens känslor och  tankar om den nya livssituationen och om framtiden.

Det ska bli intressant att se nästa avsnitt. Jag hoppas att man där går lite mera "på djupet" ifråga om familjemedlemmarnas upplevelser. Första avsnittet kändes lite för mycket som en faktabeskrivning.
Tyvärr nöjde man sig med den, men den är trots allt bara en bakgrund. De tunga upplevelserna och insikterna som i grunden skakar om såväl patient som anhöriga är de väsentliga kunskaperna om Alzheimers sjukdom. 
-Hur kände sig mannen första gången han inte kände igen kvinnan som sov i sängen bredvid honom?
- Hur upplevde barnen stunden då pappa trodde de var någon annans barn?
- Hur tänkte mannen första gången han inte kunde förstå vad klockan var eller första gången han inte hittade hem?

Sånt hoppas jag kommer med i nästa avsnitt. Det är väl där någonstans man kan börja förstå sjukdomens innersta väsen, kärnan som skrämmer oss så.


                                                           Mvh  / Bernt   >:o 



1160. Dygnsrytmen

Vi avslutade gårdagen på samma sätt som vi avslutade torsdagen, vi tog vår promenad sent på kvällen. Gick samma runda men åt andra hållet. Vi startade vid tiotiden, Perfekt! Kan det bli en vana i sommar? Kanske åtminstone om sommaren fortsätter som den börjat.

Jag går ju dessutom upp redan klocan sex då det är vardag. Att hämta Lovis är dagens första promenad och har blivit en vana som tycks sitta djupt rotad nu.

Idag, lördag kunde jag ha tagit sovmorgon. Staffan är ledig och Lovis ska inte vara hos oss. Men jag vaknade redan vid 5-tiden, steg upp strax efter sex och duschade.  Jag pysslade en stund i köket  tills också Eva vaknade . Sen hon också duschat gjorde jag frukost som vi avnjöt ute på balkongen. Det var fortfarande en sval luft därute.  Termometern skvallrade om att värmen var på väg, hade passerat 20° för länge sedan. 

 

                                                          God Morgon!


Som den svenska sommaren tycks utvecklas är det kanske klokt att justera vår dygnsrytm en smula. En tendens till att "vända på dygnet" skulle vara klokt.

Vi har inte mycket som hindrar oss. Bara hemtjänsten får komma och uppvakta oss  med ögondroppar morgon och kväll och Lovis orkar med värmen dagtid så ordnar sig resten.

Just nu vilar Eva en stund igen och jag bloggar i väntan på hemtjänsten. De har svårt att hålla de aviserade tiderna nu. Kanske är det så att många äldre plågas av värmen och behöver mera hjälp än vanligt. Det har visst kommit flera larm den senaste tiden.  Till oss brukar någon dyka upp ca halv nio på morgonen. Men nu är klockan 0951 då det ringer på dörren.
Det var hemtjänsten. En ny ung flicka som just börjat gå på egen hand. Men det klarar hon bra. 

Ja, så började denna lördag. Vi har ännu inte tittat på TV. Vi har tagit alla mediciner. Vi har ätit frukost. En liten sväng med dammsugaren väntar . sen jag avslutat bloggen  Om ca två timmar är det dags för lunch. Vi tog en extra lunchlåda i går så lunchen är förberedd -taccos.

Ha en bra dag! Var försiktig med solen! 

                                                                        Mvh / Bernt   ;-) 

1159. 2020-06-26



Värmeböljan fortsätter idag men prognosen är positiv, d.v.s. det ska bli svalare.

Skönt!  Vi har svårt att klara den här värmen - över +30° dag efter dag. Lovis, som annars gillar solen, är solidarisk och vill inte gå ut. Det får bli korta kisspauser, resten av dagen ligger hon i skugga ute på balkongen.

 Nu har vi insett att utomhus ska man bara vara sen kvällstid. Så i går kväll satt vi en stund på balkongen och njöt av en svag vind som svalkade. Strax före kl 22 gick vi ut på en promenad.  Helt underbart väder.

 

Alla fönster i trädgården stod öppna förstås. Solen hade gått ner helt men vi gick i T-shirts och njöt. Vi var nästan ensamma.

 

                            

Nu är det fredag och klockan är strax ett på em. Vi har haft besök före kl 9  av hem-tjänsten och fått våra ögondroppar och vår medicin. En ny, ung färgad grabb, född i Frankrike, dök upp i dag. Vid elva-tiden ringde så Rappans Catering på och levererade vår matlåda. Idag vankas "skomakarlåda med bacon och vitlökssmör och potatismos."    Hoppas det inte är en skosula . . .
Men igår åt vi en fantastisk god "viltkryddad fläskkarré med enbärssås".  
Maten är nästan alltid mycket god, så jag ser fram emot dagens lunch också.

Eftersom det är jag som ska värma lådan och duka fram måste jag avsluta 
dagens blogginlägg. 
Tyvärr har termometern fått fnatt igen och visar +31°,6. .  .  .

 

                                                                     Mvh  /Bernt

     
/ PS.  Det var ingen skosula i lunchlådan!   Skomakarlåda väljer vi gärna igen.     /DS                                    

1158. Plötsligt var det midsommar

Vintern gav upp.  Våren tvekade. Vi fick något slags försommar. Plötsligt påstod almanackorna att nu är det midsommar!  Vi var nog tveksamma fortfarande men måste till sist inse att trots allt som hänt den senaste tiden var vi mitt i sommaren.

 Något måste göras. Bråttom! Midsommar måste väl kännas/märkas  på något sätt .  .  .

               


       

                                                                Midsommar 2020 !

Nu frestades vi att tänka att sommaren passat på att smita förbi, den också, utan att göra något större väsen av sig. Men se där hade vi fel !  

 Idag har det varit för varmt att sitta på balkongen. Mer än 33° i skuggan! 

           

Så vi tog vår tillflykt till trädgården. Lovis får inte vara där nere bland träden, men ventilationen märktes även utanför vår dörr. Med hjälp av iste och glass blev tillvaron riktigt dräglig därute.


                                                                          Mvh  / Bernt       (y) 

  

1157. Sorg - glädje - sorg - . . .

Försommaren 2020 blev en tid då glädje och sorg blandades för många. 

Och det var inte bara coronapandemin som orsakade sorg.  För mej  kom den första chocken med budet att ännu en av mina gamla flygarkompisar lämnat jordelivet för gott.  På "gamla dar" hade vi träffats igen då och då och den gamla vänskapen från ungdomsåren i Flygvapnet kunde återupplivas. Saknaden efter Janne Vinberg känns tung.  (se blogginlägg nr 1150.)

Kanske inte lika oväntat kom sen dödsbud från Bälinge, Uppsala. Min svåger Rolf Bergman, som varit sjuk en tid, gav upp andan.  Nu drabbades också min släkt direkt. På det viset kändes sorgen kanske ännu tyngre.
(Se blogginlägg 1151.)

Tyvärr kunde vi av både  personliga skäl och coronaregler inte delta i någon av begravningarna.
Men då det gällde min svåger kunde vi ändå hedra honom och hans familj med att delta "på distans".  Coronapandemin förde med sig både ont och gott. Reseförbuden gjorde att man börjat sända begravningar på internetlänk.
Så skedde vid Rolfs begravning.  Vår son Tomas använder samma datorprogram i sitt jobb för videokonferenser och undervisning på distans via internet. Jag fick hjälp av honom att använda programmet  och kunde därför hemifrån bostaden i Falun följa högtiden i Bälinge Kyrka. Tomas deltog vid sin dator hemma i Värmland.
En fantastisk möjlighet! Jag tog några bilder som visar hur det såg ut härhemma
 
(De skulle visas här, men tycks föredra att hamna sist i bloggtexten   -  tekniken är ibland med, ibland emot mig!)                
                                                                           
                                                                               
(gallery).


Men dessa sorgens händelser blandades alltså den här sommaren också med gländjande händelser. Vi kan även föra in två nya personer i vår släkttavla. Vi har nämligen  fått ännu ett barnbarnsbarn. Tomas dotter Anna och hennes sambo Erik fick en dotter som enligt förhandstips kommer att döpas till Signe.

Tomas är inblandad i ännu en  lycklig tilldragelse. Hans fru Gitte har sen tidigare en dotter, Julia, som även hon födde en dotter i somras Hennes kommande namn har inte avslöjats för mig ännu. I det fallet blev  väl Tomas inte morfar  - blev han månne "plastmorfar"?    Inte lätt att hänga med i utvecklingen på det här området heller, numera!

 


                                   GRATTIS  Anna och Erik -och välkommen lilla Signe!


                                                                                                   Mvh  / Bernt

1156. Idel öra

Eva och jag har besvär med den interna kommunikationen. Ingen av oss har särskilt kraftfull stämma och båda hör vi dåligt.  Det kan ibland betyda att vi står där i varsitt hörn av vår stora lägenhet (2rok) och mumlar, ingen hör den andra. 

Efter ett brev med motsvarande bekrivning till Hörcentralen på lasarettet fick vi veta att vi kunde skriva s.k. egenremisser. Det innebär att man leker doktor själv och föreslår att specialisterna tar hand om ens problem. Så gjorde vi.  I dessa coronatider en smidig väg.  (Jag anser att jag behöver ersätta mina gamla apparater)
                                                                       =-O 

Eva fick plötsligt en kallelse. Hon skulle infinna sig på Hörcentralen i tisdags kl 1245.  Dagen innan ringde vi Färdtjänst och beställde skjuts för Eva till HC. Jag har tillstånd att medfölja som Evas ledsagare. Fick besked att bilen skulle hämta oss tisdag  kl 1215.

Vi ordnade hundvakt till Lovis och i god tid satt vi och väntade nere i entre´n. Då ingen bil dök upp ringde jag Färdtjänst och fick veta att ingen bil var beställd! ? ! ?
Vi fick iaf löfte att en bil skulle komma om en stund. . .

Den kom och bara en dryg kvart försenade anmälde vi oss på HC.  Där konstaterade vi med mycket liten förvåning att vi inte hade någon inbokad tid . .  . 
Vi har ju blivit vana vid att resor till lasarettet kan vara små äventyr. (Se gammalt inlägg)

 


                                      Eva disponerade själv hela väntrummet på HC.

Vi blev dock snabbt omhändertagna då Evas visade sin kallelse.. Det fanns tydligen gott om personal men saknades patienter. Eva gjorde hörselprov, en audionom gjorde avgjutningen av hennes hörselgångar och vi diskuterade val av apparater.

På beräknad tid kunde vi ringa och beställa en vanlig taxi för att åka hem.
Intressant att notera att taxin hem var 22 kr billigare än färdtjänstbilen till HC.

Men kostnad för hörapparater tillkommer givetvis .  .  .


                                                                        Mvh  /Bernt   

1155. Bröllopsdag igen - och Nationaldagen

Vi vaknade redan kl 8 - väcktes av  hemtjänsten som kom för att ge oss våra tabletter och våra ögondroppar.  Det kändes inte bara bra att vår sovmorgon blev avbruten redan. Vi kunde snart konstatera att det regnat mycket under natten. Regndropparna hängde tunga i ljusslingan på balkongen. Först frampå eftermiddagen  kunde solen ta över.

 

           



Men vi kände bara glädje idag och började försöka minnas vår stora dag för många, många år sedan. Så nervösa vi var den förmiddagen! Det var ju redan år 1954.
Solen sken på vår bröllopsdag!

  

 Då såg vi ut så här

Femtio år senare firade vi guldbröllop. Då såg vi ut så:

 



År 2011 bodde vi fortfarande i Sundborn och såg ut så:

 

Vi försökte ta några selfies idag. Så ser vi ut idag, år 2020:

 

Resten av Dagen flöt lugnt och stilla. Här kommer till sist en liten bildserie som täcker  eftermiddagen. 


                                                                        Mvh  / Bernt   :-D 

  .



1154. Två dagar senare

<

Idag kom Eva på att jag kanske kunde använda hennes dator nu då min råkat "gå sönder". Bra idé! Jag fick igång den och behövde bara ett par timmar för att uppdatera  Chrome och prova olika lösenord m.m.

Här hade jag gått och trott att det var dags igen att trassla med att byta dator. 

                                                                                   >:o  .  .

På eftermiddagen kunde jag berätta för Staffan att jag inte behöver ny dator, jag kan använda Evas .  .  .
Då blev hans kommentar att det kanske inte var det kaos i den som jag gnälld om.
Jag visade honom hur obegriplig min skärm såg ut. Han satte sig och provade  en del  och kunde sen förklara att visst hade det blivit lite oordning bland appar och filer men att kalla det kaos var en överdrift. Han visade på ett antal möjligheter att hitta vägen genom röran.

                                                                                     :-[ 

Nu kan jag välja viken av "våra" datorer jag sätter mig framför. Jag slog mig ner vid min egen gamla trotjänare och bloggade detta. Enda skillnaden jag upplevde i kväll var att ibland framkallade jag en del ljud i form av pipande och något slags "uppmuntrande tillrop" från datorn då jag skrev. 

Staffan fick mig att inse att kaos är en sak som inte har något att göra med vad som döljer sig bakom skärm och tangentbord i en dator.

 


                                                                                         Mvh  / Bernt  =-O 

1153. Mors dag och Pingstdag 2020-0531

Att dessa två högtidsdagar sammanfaller känns konstigt, för att inte säga  känns helt fel!  Eva och jag har ett alldeles unikt och speciellt minne förknippat med Pingstdagen, nämligen pingstdagen år 1954.

  

Ja, det var alltså vår bröllopsdag. Men datum var då  6 juni !

Sen dess är det förstås vårt datum för att fira bröllopsdagen. Men nu känns det lite som om vi har anledning att fira för att det är pingstdagen också!

Morsdagsfirandet tog dock över. Koronakrisen gör förstås att firandet får bli på distans. Marit och Tomas har ringt och gratulerat Mor per telefon från Värmland.
Staffan skulle förstås egentligen inte heller besöka oss trots att vi nästan är grannar. Men nu bor vi ju egentligen inte i ett "äldreboende".  Vi bor i en bostads-rättsförening för folk som är 55+.  Att säkert omkring hälften av oss har passerat "gränsen" 70 år tänker man inte på. Unga människor vistas här varje dag, i stort sett alla utan någon skyddsutrustning. T.ex. har några boende här hemhjälp som besöker oss flera gånger per dag, de flesta dessutom utan all skyddsutrustning.

Staffan med sin följeslagare Lovis grattade alltså Mor Eva personligen idag.  De är välkomna in. Förutom rosor och jordgubbar fick Eva bakelser till eftermiddags-fikat. Och allt råkade vara dimensionerat för att räcka till oss båda!

 

     

Som för 66 år sedan var årets pingstdag en varm och skön sommardag med temperatur över +20°. Så på em tog vi en tur med Rullan.  Bl.a. besökte vi vår Pizzeria för att sen äta midag på balkongen.

   

    

 

Eva delade en bakelse med mig till kaffet. Jordgubbarna sparade vi till kvällsmålets A-fil.   Kanske den andra bakelsen slinker ner innan vi nattar i kväll.


                                                                       Mvh  /Bernt

PS 
Min dator startade i kaos i em. Jag lyckades krångla mig fram till bloggen och de flesta foton från dagen.  Dessutom kunde jag betala en faktura. Men hur kommer datorn att se ut i morgon?  Kanske kommer det att dröja länge tills jag ses och hörs via webben. Jag känner mig tyvärr också så förbannat trött på alltsammans.

Men vi har tre telefoner!  Så hör gärna av er!

                                                                                                            / DS     =-O 


 

1152. Eva och "Rullan"

 

 

 

  


                                                                                  Mvh  / Bernt

Äldre inlägg